Jorduggla - är det den som drar mig till Skövde?

De senaste två kvällarna har jag befunnit mig på Skövde övningsfält. Kameran har naturligtvis varit med - för förhoppning finns ju alltid att jag skall lyckas ta "den där" bilden, bilden som är så bra och som uppskattas av fler än mig själv. På torsdagen åkte jag dit efter att missat att få bilder på stäpphöken som höll till vid Tidavad. Kompisen Janne G, min fotocoach, meddelade att han var på väg till skjutfältet och att även en annan av hans naturfotografvänner, Lenny Johansson, med några kompisar skulle vara där för att fotografera  jorduggla. Att bara åka dit och tro att man skall lyckas ta bra bilder när det finns upp till 6 jordugglor inom ett överskådligt område, är att lura sig själv. Vi var sex personer som var på plats och endast en uggla visade upp sig. Långt håll och inte det bästa vädret och ljuset. Det verkade trots allt att det till sist var jag som fick med mig en skaplig bild hem.

I kväll, fredag, skjutsade jag dotter och hennes kompis till Skövde och hann även med ett besök på Clas Ohlson innan det blev utfärd mot de gamla övningsfält som själv var ute på under 15 månaders militärtjänstgöring. Regnet öste ner på vägen mot stan och stora vattenpölar fanns på gator och torg. Kändes lite meningslöst att att tro att det "skulle bli nåt" men jag gör ett försök. Inga bilar och inga personer på plats. På plats var däremot den blöta ruggiga ugglan. Den satt på en stolpe som markerar stridsfordonsöverfarter på landsvägen. Blöt av regnet satt hon där. En annan upptäckte jag i ögonvrån när jag paserade ett dike. Där fanns en klump som såg konstig ut. In med backen och tillbaka ett antal meter. Där på den leriga sidan av diket satt en andra uggla. Tog några bilder och besölt att göra ett försök på den ängshök som hållit till i området krin vägen till Hagelbergs kyrka. Jo, men visst - där satt han på en stolpe. Jag och Tony T har vid flera tillfällen försökt komma i kontakt med fågeln men det har inte gått bra. Idag var dock turen med mig och efter lite körningar fram och åter, alltefter fågeln flyttade sig, blev det möjligt att i dåligt ljus och på långt håll kunna ta några bilder. Kvaliteten är därefter, men det var rasande roligt att äntligen lyckas överlista den.

Jorduggla - är det den som drar mig till Skövde?

De senaste två kvällarna har jag befunnit mig på Skövde övningsfält. Kameran har naturligtvis varit med - för förhoppning finns ju alltid att jag skall lyckas ta "den där" bilden, bilden som är så bra och som uppskattas av fler än mig själv. På torsdagen åkte jag dit efter att missat att få bilder på stäpphöken som höll till vid Tidavad. Kompisen Janne G, min fotocoach, meddelade att han var på väg till skjutfältet och att även en annan av hans naturfotografvänner, Lenny Johansson, med några kompisar skulle vara där för att fotografera  jorduggla. Att bara åka dit och tro att man skall lyckas ta bra bilder när det finns upp till 6 jordugglor inom ett överskådligt område, är att lura sig själv. Vi var sex personer som var på plats och endast en uggla visade upp sig. Långt håll och inte det bästa vädret och ljuset. Det verkade trots allt att det till sist var jag som fick med mig en skaplig bild hem.

I kväll, fredag, skjutsade jag dotter och hennes kompis till Skövde och hann även med ett besök på Clas Ohlson innan det blev utfärd mot de gamla övningsfält som själv var ute på under 15 månaders militärtjänstgöring. Regnet öste ner på vägen mot stan och stora vattenpölar fanns på gator och torg. Kändes lite meningslöst att att tro att det "skulle bli nåt" men jag gör ett försök. Inga bilar och inga personer på plats. På plats var däremot den blöta ruggiga ugglan. Den satt på en stolpe som markerar stridsfordonsöverfarter på landsvägen. Blöt av regnet satt hon där. En annan upptäckte jag i ögonvrån när jag paserade ett dike. Där fanns en klump som såg konstig ut. In med backen och tillbaka ett antal meter. Där på den leriga sidan av diket satt en andra uggla. Tog några bilder och besölt att göra ett försök på den ängshök som hållit till i området krin vägen till Hagelbergs kyrka. Jo, men visst - där satt han på en stolpe. Jag och Tony T har vid flera tillfällen försökt komma i kontakt med fågeln men det har inte gått bra. Idag var dock turen med mig och efter lite körningar fram och åter, alltefter fågeln flyttade sig, blev det möjligt att i dåligt ljus och på långt håll kunna ta några bilder. Kvaliteten är därefter, men det var rasande roligt att äntligen lyckas överlista den.

Hungerns tid - matjakt prioriteras

Nu är det full fart i fågelvärlden. Föräldrarna har fullt upp med att leta föda till alla ungar som kläckts olika fågelbon runtom i naturen. Under en lördagstur till Ryholm, Kråks skjutfält och slutligen Skövde övningsfält så fanns dom där, föräldrarna som med en frenetisk aktivitet fångade föda, matade och letade på nytt. Det räckte oftast inte att fånga en munsbit och "köra hem" med den. Här gällde effektivitet med masstransport. En sak borde denna lövsångare tänka på, att aldrig prata med mat i "munnen" - då kan den försvinna.

Buskskvättan tog en liten paus i sitt matande och vilade på skylten. Kanske var det så att jag var lite för nära boet med ungarna och den därför inte vill röja platsen genom att flyga dit med "spindelfödan". Överallt såg man honor och hanar komma med näbbarna fulla med mat till sina små.
Det är dock inte alla fågelungar som behöver matas. Skogshöns som tjäder, järpe och orre har ungar som direkt skaffar föda på egen hand. Dessa kläcks redan påklädda och behöver inte hållas varma i väntan på en fjäderdräkt.

Hungerns tid - matjakt prioriteras

Nu är det full fart i fågelvärlden. Föräldrarna har fullt upp med att leta föda till alla ungar som kläckts olika fågelbon runtom i naturen. Under en lördagstur till Ryholm, Kråks skjutfält och slutligen Skövde övningsfält så fanns dom där, föräldrarna som med en frenetisk aktivitet fångade föda, matade och letade på nytt. Det räckte oftast inte att fånga en munsbit och "köra hem" med den. Här gällde effektivitet med masstransport. En sak borde denna lövsångare tänka på, att aldrig prata med mat i "munnen" - då kan den försvinna.

Buskskvättan tog en liten paus i sitt matande och vilade på skylten. Kanske var det så att jag var lite för nära boet med ungarna och den därför inte vill röja platsen genom att flyga dit med "spindelfödan". Överallt såg man honor och hanar komma med näbbarna fulla med mat till sina små.
Det är dock inte alla fågelungar som behöver matas. Skogshöns som tjäder, järpe och orre har ungar som direkt skaffar föda på egen hand. Dessa kläcks redan påklädda och behöver inte hållas varma i väntan på en fjäderdräkt.