Naturens barnkammare - från vattenrall till Stenknäck

Fick ett samtal på förmiddagen om att det fanns en vattenrall vid spången till Mullsjötornet. Det var nog tänkbart att den kunde fotograferas. Tog mitt pick och pack - lastade in i bilen och ställde kurs mot Hjo. Det stämde bra för mellan mötesplatserna på spången, i det mörkaste och blötaste området kunde jag se rallen springa omkring och spela (sjunga - låta). Dock fanns ingen möjlighet att fotografera då bristen på ljus var stor.

Jag fattade ett nytt beslut och det blev att besöka några vänner i Hjo. Jag visste att de hade en häckning av stenknäck i sin trädgård. Ett samtal till dom under färden till Mullsjön gav klartecken till ett besök - de var hemma. Jag lämnade sjön och for mot staden. På vägen dit såg jag en rådjursget som betade på ett gärde. Stannade till för en bild. När jag tagit ett par kort såg jag en skuggning i det höga gräset. Tog kikaren för att se vad det var och fick se ansiktet på ett litet rådjurskid. Försökte få en bild på det när jag såg ytterligare en rörelse i gräset. Ännu ett kid. Geten hade alltså fått två ungar som nu följde sin mor på upptäcksfärd.


Jag lämnade rådjuren åt sitt ätande och drog mig ner mot centrum för att få se stenknäcken som tagit plats i ett av trädgården äppleträd. Den hade byggt sitt bo ganska öppet ca 2-3 meter upp i trädet. Även här var det ungt i trädgården Till att börja med så var det mulet men slutligen kom solen fram och kunde lysa ner genom grenverket. Här var boet med den ruvande moder, några ganska unga och ludna ungar. Stenknäcken har en näbb som är riktigt stor och den har kraft att enkelt knäcka körsbärskärnor med den.


Hanen var ute på provianteringsturer medan honan vaktade boet och värmde ungarna.


När han kom tillbaka var det stora gap som öppnade sig och vill få mat. Hanens enorma näbb bara försvann ner i ungarna vidöppna gap.


Är det inkomster så blir det utgifter. På bilden ovan ser du en vit exkrementsäck som är som en lien ballong eller plastpåse med löst innehåll. Denna tar föräldrarna hand om och flyger bort och släpper den utanför boet för att hålla det rent och torrt. Det verkar som om att ungarna lämnar exkrementsäcken samtidigt som de får mat. Om det är en anpassning för att föräldrarna skall ta med den när de sticker på nästa mathämtning verkar troligt.


Det var en härlig stund i en trädgård i centrala Hjo där jag fick möta hela familjen Stenknäck.
Bildern kan ses förstorade här: Naturbilder

Naturens barnkammare - från vattenrall till Stenknäck

Fick ett samtal på förmiddagen om att det fanns en vattenrall vid spången till Mullsjötornet. Det var nog tänkbart att den kunde fotograferas. Tog mitt pick och pack - lastade in i bilen och ställde kurs mot Hjo. Det stämde bra för mellan mötesplatserna på spången, i det mörkaste och blötaste området kunde jag se rallen springa omkring och spela (sjunga - låta). Dock fanns ingen möjlighet att fotografera då bristen på ljus var stor.

Jag fattade ett nytt beslut och det blev att besöka några vänner i Hjo. Jag visste att de hade en häckning av stenknäck i sin trädgård. Ett samtal till dom under färden till Mullsjön gav klartecken till ett besök - de var hemma. Jag lämnade sjön och for mot staden. På vägen dit såg jag en rådjursget som betade på ett gärde. Stannade till för en bild. När jag tagit ett par kort såg jag en skuggning i det höga gräset. Tog kikaren för att se vad det var och fick se ansiktet på ett litet rådjurskid. Försökte få en bild på det när jag såg ytterligare en rörelse i gräset. Ännu ett kid. Geten hade alltså fått två ungar som nu följde sin mor på upptäcksfärd.


Jag lämnade rådjuren åt sitt ätande och drog mig ner mot centrum för att få se stenknäcken som tagit plats i ett av trädgården äppleträd. Den hade byggt sitt bo ganska öppet ca 2-3 meter upp i trädet. Även här var det ungt i trädgården Till att börja med så var det mulet men slutligen kom solen fram och kunde lysa ner genom grenverket. Här var boet med den ruvande moder, några ganska unga och ludna ungar. Stenknäcken har en näbb som är riktigt stor och den har kraft att enkelt knäcka körsbärskärnor med den.


Hanen var ute på provianteringsturer medan honan vaktade boet och värmde ungarna.


När han kom tillbaka var det stora gap som öppnade sig och vill få mat. Hanens enorma näbb bara försvann ner i ungarna vidöppna gap.


Är det inkomster så blir det utgifter. På bilden ovan ser du en vit exkrementsäck som är som en lien ballong eller plastpåse med löst innehåll. Denna tar föräldrarna hand om och flyger bort och släpper den utanför boet för att hålla det rent och torrt. Det verkar som om att ungarna lämnar exkrementsäcken samtidigt som de får mat. Om det är en anpassning för att föräldrarna skall ta med den när de sticker på nästa mathämtning verkar troligt.


Det var en härlig stund i en trädgård i centrala Hjo där jag fick möta hela familjen Stenknäck.
Bildern kan ses förstorade här: Naturbilder

Trollsländor - några äter andra fotograferar

Trollsländor är vackra, spännande och svårfotograferade djur. Ute på Kråk så vet jag ett lättåtkomligt ställe där det brukar finnas bred trollslända. Jag var där för att fotografera och fick bilder både på hane och hona. När honan lägger äggen så flyger hon precis ovanför vattenytan, stannat upp i luften, böjer ner och doppar stjärtspetsen i vattnet och släpper ett ägg. Försökte länge få en bild på det sistnämnda men lyckades inte helt. Ser stjärten ovanför vattnet och ägget i vattnet men inte läggningen. Hanen är härligt blå färgad på bakkroppen medans honan är gul.

Lärkfalken är en jägare av trollsländor. Den jagar i luftrummet och letar trollsländor. Den sträcker fram och håller ihop benen och fångar sländan. Falken böjer ner huvudet mot fötterna och äter sländan i luften Det är ett härligt skådespel att se lärkfalkar jaga och äta i luften. För några dagar sedan så var jag vid Mullsjötornet och såg en falk jaga i kvällssolen över sjön. Det som ser ut som smutsfläckar på bilderna är sländor som falken jagar.

Trollsländor - några äter andra fotograferar

Trollsländor är vackra, spännande och svårfotograferade djur. Ute på Kråk så vet jag ett lättåtkomligt ställe där det brukar finnas bred trollslända. Jag var där för att fotografera och fick bilder både på hane och hona. När honan lägger äggen så flyger hon precis ovanför vattenytan, stannat upp i luften, böjer ner och doppar stjärtspetsen i vattnet och släpper ett ägg. Försökte länge få en bild på det sistnämnda men lyckades inte helt. Ser stjärten ovanför vattnet och ägget i vattnet men inte läggningen. Hanen är härligt blå färgad på bakkroppen medans honan är gul.

Lärkfalken är en jägare av trollsländor. Den jagar i luftrummet och letar trollsländor. Den sträcker fram och håller ihop benen och fångar sländan. Falken böjer ner huvudet mot fötterna och äter sländan i luften Det är ett härligt skådespel att se lärkfalkar jaga och äta i luften. För några dagar sedan så var jag vid Mullsjötornet och såg en falk jaga i kvällssolen över sjön. Det som ser ut som smutsfläckar på bilderna är sländor som falken jagar.

Du som oftast tittar uppåt - sänk blicken ibland

Som ornitolog brukar man mest titta uppåt eller horisontellt. Det är ju där man ser de flygande fåglarna. Nu är det den årstiden att mycket annat intressant finns att fästa blicken på. Mycket av det har sina rötter i marken. Juni - sommaren begynnelsemånad och skolavslutningsmånaden. Vad hör ihop med början av juni och skolavslutning om inte smörbollar liljekonvaljer och syrener. Låt kikaren hänga runt halsen, titta ned och upptäck. Jag upptäckte en liten ärtväxt som återkallade ett minne från examen i årskurs 2 vid Karlslunds skola i Kil 1957. Utsmyckad i blåviolett kräppapper förställande en växt var min inledningsreplik följande: "Jag är en liten gökärt, jag ........"

Smörbollarna, Trollius, dessa guldgula blommor som växer där det är lite fuktigt är för mig den riktiga försommarblomman. Ibland hittar man stora fält med bara bollar. Jag kommer ihåg när måltids-personalen på Nyboskolan förberedde avslutningen i matsalen och ledd av Vivan så drog "flickorna" ut och plockade blommor för att smycka borden. Det måste finnas smörbollar - därvid var Vivan bestämd.

Du som oftast tittar uppåt - sänk blicken ibland

Som ornitolog brukar man mest titta uppåt eller horisontellt. Det är ju där man ser de flygande fåglarna. Nu är det den årstiden att mycket annat intressant finns att fästa blicken på. Mycket av det har sina rötter i marken. Juni - sommaren begynnelsemånad och skolavslutningsmånaden. Vad hör ihop med början av juni och skolavslutning om inte smörbollar liljekonvaljer och syrener. Låt kikaren hänga runt halsen, titta ned och upptäck. Jag upptäckte en liten ärtväxt som återkallade ett minne från examen i årskurs 2 vid Karlslunds skola i Kil 1957. Utsmyckad i blåviolett kräppapper förställande en växt var min inledningsreplik följande: "Jag är en liten gökärt, jag ........"

Smörbollarna, Trollius, dessa guldgula blommor som växer där det är lite fuktigt är för mig den riktiga försommarblomman. Ibland hittar man stora fält med bara bollar. Jag kommer ihåg när måltids-personalen på Nyboskolan förberedde avslutningen i matsalen och ledd av Vivan så drog "flickorna" ut och plockade blommor för att smycka borden. Det måste finnas smörbollar - därvid var Vivan bestämd.